Poesi känns verkligen inte som min grej. Det beror väl främst på att de känns så pass... tråkiga. Saken är den att dikter är precis som lyrik/låttexter, fast utan melodi. Om man tar en låt och sedan tar bort melodin och sedan bara läser upp texten så låter det otroligt trist. Ni förstår nog vad jag menar.
Poesi är väldigt vackert och djupt, men som sagt också trist. Det finns många som älskar poesi och tycker det är fantastiskt, men personligen känner jag att musik är en del av mitt liv. Eller nej, det är inte en del av mitt liv. Det ÄR mitt liv. Jag kan helt enkelt inte leva utan musik. Även om man älskar musiken och instrumenten som spelas, så är sången väldigt viktig för mig. Jag själv sjunger och vet hur det känns att sjunga en text som man känner igen sig i. Det är en helt otrolig känsla. Därför tycker jag att en text ska sjungas och inte bara "pratas" ut. Det instrumentala och sången kan ge en starkare känsla i texten eller väcka t om. andra känslor och tankar.
Själv skriver jag väldigt mycket då jag ofta även skriver låtar. Vad texterna handlar om skiljer sig lite beroende på vad för humör jag är på, men det är alltid mina egna tankar och känslor. Man skulle kunna säga att skrivandet av låttexter är en sorts terapi för mig. Jag är säker på att det är samma sak med dikter. Att få skriva av sig är något som verkligen hjälper, och jag använder mig helt enkelt av musiken och lyriken för att ventilera på ett konstruktivt sätt.
Känns som en otroligt flummig blogg, med tanke på att jag är sjukt trött, sjuk och seg i huvudet.
Jag avslutar bloggen med ett stycke utdragen från en låt som jag älskar:
"I can't hide to erase what I've done last year,
And the years before, I can't hide myself,
And I won't try... It makes me strong!" - I Can't Hide av Pantera
//Creeping Death
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar